The walk of life

Livet är allt bra lustigt. Ödet bestämmer nog rätt mycket ibland tror jag. Hela ens liv kan ju ändras på en enda sekund. Ena dagen har man en säng att sova i. Andra dagen sover man på en soffa. Man får vara med på förlossningen ena dagen, andra dagen är man knappt ens välkommen att sitta i väntrummet utanför. Ifall man hade haft kunskap tidigare om hur saker och ting skulle fortlöpa så skulle man nog gjort många val annorlunda. Hade jag vetat att jag inte skulle ha jobb idag så hade jag nog valt en annan inriktning på gymnasiet, en som gett mig jobb i alla fall.
När jag var 16 år så hade jag inte en tanke på att jag inom sex år skulle vara pappa, men idag så står jag där och har bara en och en halv månad kvar tills min dotter föds. Min underbara dotter. Jag vill ge henne all min kärlek, jag vill överösa henne med min kärlek varje dag. Men just nu är det omöjligt. Hur ska man ha en bra relation till sitt barn när man inte bor tillsammans med mamman? Kommer det bli en massa liv när jag väl vill ta ut mina pappadagar? Får jag ens ha henne nån enstaka natt utan att behöva planera in det långt i förväg?
Jag vill inte ha ett förhållande till min dotter som är baserat på att jag har henne varannan helg, utan jag vill kunna ha henne när det passar mig och på så vis bygga upp min egen relation till henne. Ge henne den kärlek som hon behöver ifrån sin pappa.

Det jobbigaste just nu är att jag inte kommer att få vara med när hon föds, utan då kommer jag att få sitta utanför i väntrummet. Detta ögonblick kommer aldrig mer att inträffa, jag kommer aldrig få en andra chans att se henne födas. Jag kommer aldrig få en andra chans att höra hennes första skrik eller hålla henne för första gången. Och det är tragiskt att det ska behöva vara såhär. Jag vill inte bara komma och begära att jag ska få vara med på förlossningen, men jag har varit med under hela den övriga graviditeten så jag borde egentligen lika gärna få vara med nu ju.

Ge mig svar!

Trashcan
Skrivet av: Jimena

nu vet jag ju inte hur eran relation ser ut, elr varför den e som den är nu.



men d enda rådet jag kan ge e att ha tålamod och att aldrig se dig själv som förälder nr 2. för ni e båda lika mkt förälder till eran dotter, o har lika mkt rättigheter till att forma hennes liv/vardag.



och om d skulle bli så att du ej får närvara vid förlossningen. så haka inte upp dig på d, för d största e ändå när era blickar möts för första gången, o d komr ingen ngnsin kunna ta ifrån dig.



lycka till.

2009-02-10 @ 14:58:15
URL: http://jimenas.blogg.se/
Skrivet av: Sara

Försök prata med din ex-flickvän utan att ni skäller och anklagar varandra för saker som hänt. få henne att förstå att du kommer att vara er kommande dotters pappa oavsett om ni bor ihop eller inte. Om hon inte tillåter dig vara med på förlossningen så försök kompromissa om att du kan få vara med i slutskedet.

lycka till

Skrivet av: em

Jaa jag haller med vad Sara har skrivit, prata med henne. Fodseln av din dotter hander bara som sagt en gang...sa forsok fa henne att forsta det!

2009-02-10 @ 15:49:23
URL: http://koponen.blogg.se/
Skrivet av: Anonym

hoppas verkligen allt löser sej så ni kan komma fram till en bra kompromiss

2009-02-10 @ 18:08:08
URL: http://ooomelissaooo.blogg.se/
Skrivet av: Anonym

får man fråga va som hände mellan er? förstår om du inte vill berätta men tänkte ni ska ju ändå ha barn å så å d va väl inte allt för långt kvar tills bebis ska komma?

2009-02-10 @ 22:18:59
URL: http://ooomelissaooo.blogg.se/
Skrivet av: Katja

Så jobbigt att det är tjafs mellan dig och ditt ex, speciellt när det är en sån speciell händelse. Klart att du borde få vara med under förlossningen, i alla fall i slutskedet!!

2009-02-10 @ 22:44:00
URL: http://lillagrodden.wordpress.com/
Skrivet av: Annelie

Du har alltid rätt till halva tiden och halva föräldraledigheten med din dotter. Hoppas det löser sig på bästa sätt, men du ska inte oroa dig, du har rätten på din sida!

Lycka till!

Snart 2-barnsmamma...

2009-02-12 @ 11:01:00

Dela med dig:

Vem du är:
Remember?

Mail: (visas ej)

Din blogg:

Skriv vad du vill:

Trackback
RSS 2.0