Scanias 4-serie

Scanias 4-serie kom 1998. Den täckte in ett brett område som innehöll olika tunga transportuppgifter, allt från lokal distribution till tunga fjärrtransporter. 4-serien uppfyllde även alla de nya strängare miljökraven.

Scanias 4-serie var uppdelad i fyra olika klasser, vilket gjorde det lätt för kunderna att välja det fordon som bäst passade de enskilda behoven. Var och en av klasserna kunde skryta med en hög nivå på både förarkomfort och säkerhet och var lätta att specialanpassa.
     Klass L-chassit var konstruerat för fjärrgodstrafik på vanliga vägar. Den här lastbilen kunde hantera lastkapaciteter med en totalvikt på upp till 60 ton och kunde levereras med motorer på upp till 530 hk.
     L-chassit kunde förses med hytter med låg eller hög takhöjd, daghytter eller sovhytter. Det var en idealisk lastbil för all internationell trafik. 
     Klass D-chassit hade egenskaper som låga underhållskostnader och god bränsleekonomi. Drivningen, chassit och hytten var förstärkta och hade utmärkt hållbarhet. Den här modellen var mest lämpad för korta avstånd på normala vägar och hade en maximal vikt på upp till 44 ton. Motorer på upp till 385 hk kunde specificeras och man kunde även välja mellan en låg daghytt eller sovhytter.

En modell för varje vägtyp
Klass C var konstruerad för krävande uppgifter över korta avstånd och var ett utmärkt terrängfordon tack vare den höga markfrigången. Klass C kudne hantera vikter på upp till 150 ton och hade motorer på upp till 530 hk. Ofta kunde man se klass C-fordon i tungt arbete inom byggsektorn.
     Den stabila drivningen, chassit och hytten gjorde C-klassen till mycket driftsäkra fordon.

Specifikationer
Land: Sverige
Tillverkad från och med: 1998
Motor: Upp till 530 hk
Lastkapacitet: Totalvikt upp till 150 ton
Användningsområde: Fjärrgods och kortdistans, anläggningsarbete
Särskilda detaljer: Uppfyllde de senaste miljöreglerna



En Scania 124L dragbil med sovhytt och hög ståhöjd

Volvo FH-serien

Volvos FH-serie, som lanserades 1993, har varit en äkta framgångssaga för den svenska tillverkaren. FH12 och FH16 har beskrivits som några av de populäraste lastbilarna som någonsin släppts ut i trafik.

En av de bidragande faktorerna kring FH-seriens framgångar var den vassa teknologin, som hjälpte till att förbättra områden som bränsleeffektiviteten. FH12 drevs av Volvos helt nyutvecklade D12A-motor på 12 liter. FH16 hade en upphottad version av 16-liters motorn som introducerades 1967 till F16.
      D12A konstruerades för användning på båda sidorna Atlanten. Det var den första Europadesignade diesellastbilsmotor som kunde skryta med en högtrycksenhet till bränsleinsprutningen, samt överliggande kamaxel tillsammans med fyra ventiler per cylinder. Den här kombinationen gav motorn en bättre andning, vilket ledde till högre effektivitet och lägre bränsleförbrukning. Den här teknologin fanns tidigare bara i avancerade personbilsmotorer. Dessutom hjälpte det till att minska avgaserna, något som blivit en allt större fråga under 90-talet.
      D12A hade även Volvos egen motorbroms, som även den bidrog till den nya motorns säkerhet. Volvos motorbroms nödvändiggjordes av motorns förmåga att hålla en högre genomsnittsfart, vilket innebar högre påfrestning på bromsarna. Volvos olyckskommission - som var en avdelning som studerat bilolyckor i mer än 25 år - bidrog med sin expertis för att FH-serien skulle bli så säker som möjligt.

Aerodynamisk hytt
FH12 och FH16 fick hytter som hade designats med föraren i första hand. Bränslesnålheten var också ett motiv för teknikerna, så hytten gjordes både aerodynamisk och lätt utan att något av den bekvämlighet som föraren kunde förvänta sig offrades. Faktum är att samtidigt som hytten gjordes effektivare och mer produktiv, gjordes den dessutom tystare och bekvämare. Tre hyttvarianter lanserades till FH12 och FH16 -  en kort daghytt, en lång sovhytt och en Globertrotter, som var en lång sovhytt med ståhöjd. Två år senare lanserades den ännu större Globertrotter XL.

Fler förbättringar introduceras
Enligt Volvo blev FH 1995 den första tunga lastbil som fårsågs med airbag för föraren. Den här nymodigheten upphöjde lastbilens passiva säkerhetstänkande till en helt ny nivå.
     1998 fick FH-serien dessutom ett ansiktslyft och resultatet blev den andra utmärkelsen Årets lastbil för serien, och denna delades ut år 2000. FH-serien fick den första utmärkelsen efter lanseringen 1994. Lastbilens utseende förändrades något som en följd av förbättringarna. Hyttfronten förbättrades för att underlätta för luftströmmarna och för att höja effektiviteten hos strålkastarna. En annan säkerhetsdetalj som lanserades tillsammans med den nya FH-serien vid den här tiden var Volvos nya elektroniskt styrda tunga skivbromsar.
     En annan förbättring som lanserades mot slutet av 90-talet var den nya motorn D12C. Den var helt omgjord för att ge bästa prestanda, vara ännu bränslesnålare och hållbarare, samt ha bättre miljöegenskaper. Den nya motorn utvecklades med de komande utsläppsbestämmelserna Euro 3 i åtanke, som skulle träda i kraft under 2003.
     Volvo upphörde med tillverkningen av FH16 år 2001, men återupptog den 2003 med en helt ny rak direktinsprutad dieselsexa på 16 liter med överliggande kamaxel, fyra ventiler per cylinder och elektronisk bränsleinsprutning.

Specifikationer
Land: Sverige
Tillverkad från och med: 1993
Motor: Volvo D12A eller D16A
Transmission: 9- eller 14-växlad
Lastkapacitet: 10 till 40 ton
Användningsområde: fjärrgods, timmertransporter
Särskilda detaljer: Volvos motorbroms gav extra bromskraft för att minska påfresttningarna på de ordinarie bromsarna


FH16 var mycket lik sin inte lika starka
kusin FH12, men 16-litersmotorn
gav avsevärt mer kraft



FH12 kunde köpas med Globertrotter hytten, som var stor nog för att
låta föraren stå raklång inuti. Den ännu större Globertrotter XL-hytten
lanserades kort därefter


RSS 2.0