Ibland så kan jag bara sitta och titta ut genom fönstret. Titta upp mot himlen.
Då brukar jag oftast komma in på tankarna om hur bra vi har det här i Sverige. Att vi har det så bra och ändå klagar. Väldigt ofta så känns det som att vi aldrig riktigt blir nöjda med vad vi har. Har vi ett jobb där vi tjänar 40.000kr i månaden så inte är vi nöjda med det, utan då vill vi ju såklart ha mer. Sen verkar det också vara så att ju fler saker vi äger ju bättre har vi det. Måste vi verkligen skryta med vårt mångfald utav saker i våra hem?
Det finns idag de barnen som blir retade för att de inte har de "rätta" märkena på sina kläder. Det är helt sjukt. Fast detta är inget nytt fenomen, utan det har ju alltid varit såhär att barn retar andra barn bara för att de utmärker sig på något vis.
Frågan är ju egentligen, varför kan vi inte nöja oss med det vi har? Måste vi köpa ny TV varannat år, måste vi ha ny bil vart tredje år?
Vi måste ju tänka på alla de som inte har något, de som verkligen hade uppskattat att ha en fotboll att leka med. Ett utav mina befäl i lumpen försökte beskriva hur glada några pojkar blev när han var i Tchad, för de fick en fotboll utav de svenska militärerna. Det förgyllde hela deras vardag. Får ett barn något här så blir det ofta inte nöjda för det var inte den saken som de ville ha, jag vet själv hur det kan vara då jag själv har varit missnöjd med vad jag fått, men till vilken nytta?

Ibland så skulle jag bara kunna ta alla mina saker, sälja dem och flytta till ett land och arbeta med välgörenhet. Att få den möjligheten att hjälpa medmänniskor som har det oerhört mycket sämre ställt än vi måste vara underbart. Den känslan man upplever kan ju knappast beskrivas med ord tror jag.
Jag tror att om man gör deras vardag bättre så blir man själv glad inombords och då behöver man inte de där 40.000kronorna i lön som man kanske hade tidigare.

Nu kan jag ju tyvärr inte bara sälja alla mina ägodelar och flytta till ett annat land och arbeta där, men det är på grund av att jag ska bli pappa, annars hade det varit väldigt lockande vissa dagar.


Ibland när jag inte har något att göra så kommer det att komma sådana här onödiga inlägg om vad jag känner just för stunden